Och så var det söndag morgon.

Jag sitter vid köksbordet och glor på min telefon. Det händer ingenting med den. Den plingar inte. Inga pip eller vibrationer.
När man känner sig uttråkad för att telefonen är tyst, är det inte lite sorgligt då?

Kasper sitter och trilskas med gröten men ännu är det jag som är starkast och tack och lov har han inte kommit på det där med att spotta ut mat riktigt. Jag är förskonad från annat än tekniken att pilla ut små små bitar ur munnen och kleta fast dem på bordet.

Jim körde iväg tidigt för att jaga. Eftersom han skulle upp blev det en lugn kväll för oss igår med Pirates of the Carribean och ett kilo kräftor. Det var härligt att njuta lite av kapten Jack Sparrow, men Jim undrade om jag inte slagit huvudet när jag valde en fantasifigur som mitt frikort.

Jag och mamma var på Hornbach och handlade lister till Kaspers rum igår eftermiddag. Det känns som att det närmar sig ett färdigställande och det känns underbart.

Jag fick besök av Robin och senare även Pontus och Jonathan. Den senaste hjälpte mig att klippa gräsmattan medan de andra två lekte med Kasper och Flisan.

Idag har jag som sagt inte mycket på schemat. Telefonen är fortfarande knäpptyst och jag känner att dagens största motivation ligger i att städa undan och sedan baka och njuta av någons fina sällskap.
Jag har dock inte listat ut vem denna "någon" är ännu.