Moraliska funderingar.

Låt säga att jag inte är helt nöjd med vädret den här semestern. Idag är en av de oförskämt få dagar det varit soligt nog att sitta i bikini/underkläder i trädgården och njuta av en stunds livgivande värme.

Jag tog med mig Kasper idag för att fika med Lotta och Madde. Det var alltför längesedan sist och det var riktigt härligt att få grotta ner sig i fåtöljerna på Espresso House och njuta av en riktigt fin cappuccino. Det är så skönt att få sitta av slappna av i riktigt goda vänners sällskap och jag känner mig alltid lättare till sinnes när jag varit med dem. Vi gick runt en stund och kikade bland sommarreans plagg och vi hittade nog alla lite smått och gott.

När vi kom hem konstaterade jag att det var läge för att lapa lite sol så här sitter jag nu och njuter medan Kasper vilar middag.

Jag har funderat en del på vad det är som gör att vissa människor inte tycks förstå, eller ännu värre struntar i, att deras beteende irriterar andra människor och gör att folk förlorar respekten för dem.

Jag har alltid varit av åsikten att jag själv vill skaffa mig en uppfattning om människor och även om jag tar in vad andra säger om ett visst sällskap så känner jag att jag själv kan bedöma pålitligheten bland mina vänner.

Om någon helt okänd ber mig om ett större lån så förstår jag väl själv att det möjligen inte är så begåvat att gå med på det, men om någon jag litar på skulle fråga samma sak så skulle jag blint ställa upp - no questions asked.
Jag förutsätter att mina vänner är reko och prioriterar återbetalningen av sin skuld framför att köpa nya skor, resa till Ullared eller lägga pengarna på prydnadssaker.
Jag la upp en synnerligen irriterad status på Facebook tidigare idag där jag framhöll hur hjärndött jag tycker att det är att försöka mygla sig ifrån en skuld.
Nästan omedelbart fick jag medhåll och många gillade denna status - så uppenbarligen tycker en del som jag.

Då undrar jag hur de tänker, de som faktiskt försöker ignorera problemet så att det kanske försvinner av sig själv. Hur kan man INTE vilja vara kreditvärdig i sina vänners ögon? Hur kan man så glatt gå och skaffa sig en ny tatuering framför att betala igen åtminstone en del av sin skuld?
Jag förstår det inte!

Jag är möjligen blåögd men jag ställer upp för mina medmänniskor om jag kan. Det är klart att jag ställer upp och kör för vänner om jag blir tillfrågad och har möjlighet - dock bara fram till dess att jag känner mig utnyttjad. Om folk tar mig för givet eller förutsätter att jag inte behöver något i gengäld, då blir jag lack.
Jag försöker hjälpa människor när jag kan. Att skruva ihop IKEA-möbler, flytta, passa ungar, låna ut pengar eller ge några dagars husrum - inga problem!

Problemet är när människor rider på denna välvilja och mer eller mindre kommenderar mig till att hjälpa till.

Till exempel kan jag nämna en bekant till mig som för några år sedan hade problem med bostad. Då fick hon låna en lägenhet mot att hon betalade hyran (såklart). I tre månader bodde hon där med sin dotter - till dess att det dök upp ett brev från Kronofogden om att hyran inte blivit betald.

Hur känner man sig då, tror ni? Att betala in tre månadshyror plus extra avgifter var ingen rolig upplevelse, men som tur var blev det ingen betalningsanmärkning eftersom summan betalades in så fort det uppdagades för mig.

Jag blev självklart rasande och hon kom med diverse bortförklaringar om varför hon inte kunde bevisa att hon betalt - till exempel att hon inte hade någon brevlåda till hennes nya bostad.
Men kom igen!? Ska man ljuga får man väl ändå komma med någon vettig lögn?!

Flera jag känner undrade varför jag inte sa ifrån till hennes systrar som jag också är bekant med, men jag valde att hålla hennes familj utanför av den enkla anledningen att de faktiskt inte har med saken att göra. Hennes storasyster fick dock reda på historien och lovade mig att skälla ut vederbörande efter noter för det var ju helt hutlöst att bete sig så.

Det är klart, men det ger mig inga pengar tillbaka. Så i dagens läge ligger den gamla hyresgästen i Kronofogdens register med en betalningsskyldighet - till mig. Den dagen hon betalar igen allting hon är skyldig mig, den dagen plockar jag med omedelbar verkan bort min fordran.

Senare har jag fått höra att detta beteende trots allt inte är så främmande i familjen, men om det ligger någon sanning i det låter jag vara osagt.

Ett annat exempel jag kan komma med som för att bevisa motsatsen, är när en annan vän hamnade i en riktigt knivig sits. Just vid tillfället hade jag fått lite extra pengar och erbjöd mig självmant att låna ut en summa som jag kunde undvara även om det varit så att jag blivit lurad.
Min vän tog motvilligt emot hjälpen och betonade att hon inte visste hur och när hon kunde betala igen.
Detta tycker jag är ett väldigt reko sätt att säga att det kan ta tid och är man som utlånare införstådd med det är det en helt annan sak än om den nödställde smyger undan sedan och låtsas som att det regnar.
Det som sedan hände var följande: Samma dag som jag fick min lön fick jag den första avbetalningen. Jag hade knappt hunnit fundera på saken och än mindre fråga om det förrän merparten av pengarna kommit in.

När människor lånar pengar och prioriterar att betala tillbaka så mycket de bara har möjlighet till utan att behöva få det påpekat för sig - då är jag sannerligen inte oäven att ge ett lån igen om jag kan.
Jag tycker att det visar en moral så hedervärd att jag gärna målar upp det som ett praktfullt exempel på hur man borde bete sig.

Jag har också några andra erfarenheter som fått mig att tänka till nästa gång jag ställts inför ett liknande scenario igen, men det blir en väldigt lång och alltför utlämnande blogg om jag skulle rada upp fler exempel.

Det jag vill ha sagt är väl egentligen att man ska ge andra det man själv vill ha tillbaka.
Var inte dum i huvudet om du inte själv vill bli blåst. Ta inte andra för givet om du själv inte vill stå med skägget i brevlådan den dag du verkligen behöver hjälp och redan har slösat bort vännernas goodwill.
Försök inte mygla dig undan något du lovat om du inte vill förlora den respekt du en gång fått.

Karma, mina vänner, karma. It will bite your ass.