Ja, faktiskt.
Tränade Power Yoga idag. Det enda jag orkat med. Det blir jobbigare för varje gång, förstår inte varför. Är det för att jag försöker lära mig att göra alla saker rätt samtidigt?
Träffade en kille på gymmet också. Kände igen honom och han kände igen mig så han påpekade hur himla längesen det var vi sågs. Jo, jo..
Han var tvillingfarsa nu, pappaledig. Visste inte att det fanns pass man kunde gå på 24seven. Nej, men det är ju jättelätt, såklart, tycker jag. Jag vet ju. Sen måste vi gå på varsitt håll, bråttom bråttom. Kul att ses. Jo, jo.
MEN JAG VET FAN INTE VEM HAN ÄR!!
Kände igen honom, absolut. Skolan? Icke. Jobbet? Knappast. Partaj? Njaae. Beas gamla kille? Mja, men vad fan skulle han göra här? Sist bodde han ju i Märsta.
Det står helt still. Han är lik sig, verkligen, men jag vete fan. Och jag kommer såklart grubbla på detta – men jag vet innerst inne att jag inte kommer komma på det. Jag skulle ha frågat honom. Jim ifrågasatte varför jag inte gjorde det, och Jossan tyckte jag skulle gå tillbaka och ta ett kort så hon kunde se om hon kände igen honom (ja, speciellt som han gick till omklädningsrummet, det hade varit poppis… inte!)
Var hos föräldrarna och snackade lite skit också. Mamma var hemma så det var extra mysigt att komma hem – med det STORA MINUSET att det inte fanns någon MJÖLK.. så det blev inget kaffe. Pappa påpekade att fasanerna käkat upp allt bröd han fått, men en liten hint om att jag alltså borde skaffa en säck nytt bröd. Lillebrorsan satt och såg sliten ut bara och i övrigt var det inte mycket liv.
Jag fick se mina rådjur också. Allihop, på båda sidor vägen. ÄNTLIGEN. Jag har saknat dem. Nu såg jag minst elva stycken, två grupper. Och jag vet att den ena gruppen ensam består av typ tio djur.. Tolv kanske. Massa vackert blir det.
Nej, en dusch nu kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar