Å-å-å, vilken härlig dag!

Solen sken, fåglarna kvittrade, gräsmattan blev rensad på frön.. Jag hade en underbar frukostdejt med Jessica och vi snackade en massa och bestämde att en liten grillfest kunde vara på sin plats om sisådär en och en halv vecka. Lite inbjudningar borde kanske skickas ut om det är någon som är grillsugen.

Stack sedan ner till Annie efter en liten powernap och tisdagssnacket med doktorn – mitt långtidsvärde var bättre än förra gången men mina värden har varit verkligt dåliga förra veckan och idag suger de röv rent ut sagt. Jag har haft två värden inom målområdet och sedan har jag legat wa-a-a-y out.
Och så fick jag frågan om jag ville jobba mer. Vill? Att gå och slå dank i några månader ger nog mig krupp och dessutom har jag faktiskt inga större besvär (mer än att blodsockret har ballat ur då och mina doser ökats å det groteskaste i mina ögon).
Att jag kommer vara trött längre fram begriper jag och kanske blir det också lite jobbigt överlag men jag kan inte förvänta mig helvetets alla pinor efter att hittills haft det så pass lätt. Får jag havandeskapspenning vilket jag hoppas är jag ju ändå entledigad de två sista månaderna och då är det bara två månader bak till dags dato – skulle jag inte reda ut ynka 25 nätters arbete (med tanke på att jag har ett semesterpass i början på maj)?
Då informerade min doktor mig om att han faktiskt gav blanka fan i hur JAG mådde och påpekade att det var bebisen som “var det primära”. Jahapp. Jag försökte smunka och få honom att byta tankebana och han lovade att tänka på saken för imorgon ska jag ändå på kontroll med nytt ultraljud..

Ska jag också sälla mig till de sjukskrivnas skara? Jag är faktiskt inte sjukare än jag brukar!! Eh, nej, nästan tvärtom faktiskt!

Hos Annie fick jag gosa med en styck ganska nykläckt bebis vid namn Loa och sedan fick jag busa lite med Mio som var go och glad som få. Underbara unge! Vi fikade lite och pratade massa bebis – ganska tippat, får jag väl säga. Jag fick lite nyttiga tips och vinklar att fundera på och det är jag glad för och Annie såg så fräsch och glad ut i sin nya frisyr och hennes leende skratt får vilken mulen dag som helst att lysas upp. Det var underbart att komma ner till Trelleborg och jag fick också byta några få ord med Mattias innan det var dags för mig att köra hemåt.

Nåja. Väl hemma har jag inte gjort mycket mer än att kolla på andra delen i CSI-trilogin och käkat biffar med potatisskruvar. Mumma!

Ja, och så planerat lite för den där grillkvällen då. Det ska bli roligt! Känn er manade..