…

Jag är stressad…

By no cause egentligen. Jag har inte gjort så mycket avancerat idag mer än fått undan “pappersarbete” vilket kan räknas som avstressande.

Och ändå..

Jag ska ta och dricka mig en massa gott vatten nu på en gång. Mina jävla värden ballar ur lite som de vill och jag tar mer och mer insulin utan att kroppen känner att det är nog. Känns det tryggt eller?

Min diabetesläkare kommenterade bara min rädsla för fett-risken med att det skulle jag skita i, bara bebben mådde bra. Några extra kilon hit och dit kunde jag sysselsätta mig med att få bort senare.

Jahaja. Klara besked. Ja, den verkar nöjd åtminstone när den (nu när jag vet att det inte är tarmbubbel) buffar omkring.

Jag var så otroligt trött inatt på jobbet att jag nästan stod och sov när jag plattade ur. Robin påpekade att jag gick sämre än vår numera höftledsopererade före detta kollega när jag gick för att byta om.
Då kände jag mig lastgammal och skitfet. Men det kändes okej för att vara okristligt tidigt på morgonen och det var dags att få komma hem.