Nyfikenheten..

Jag har med visst intresse följt Sydsvenskans följetong om kokainets inträde i det allmänna rummet som den nya partydrogen.

I lördags hade man smaskat upp en spännande förstasida med en grafik över hur priset rasat från 80-talets 2300 kr grammet till nutidens 800 kronor. Huruvida uppgifterna gäller rent pulver eller uppblandat med allehanda fyllningar förtäljer inte historien, men jag antar att de som begagnar sig av sånt inte är så nogräknade överlag.
Jag läste också på nätet om Jonas Bergs chatt med allmänheten om narkotikapolisens uppgifter och i synnerhet deras jobb mot kokainet. 
I måndags läste jag sedan om tjejen som inte kan tänka sig att festa utan att ta någon form av droger – hon har ju haft sina bättre stunder under rus och det skulle hon inte vilja byta bort.

Jag har av nyfikenhet och under mina lediga stunder försökt läsa på vad just kokain har för verkningar och bieffekter för gemene man. Jag har surfat runt på sidor av alla slag och även länkat till ett fåtal av dem i texten så jag inte får på huvudet av någon som anser att jag stulit alster.

Förr var kokainet en drog som förärades lyxlirare och enkom de som hade råd och framförallt de som fullständigt sket i vad de gjorde. Nu kan vilken lättlurad stackare som helst använda drogen och den anses ju inte lika fysiskt beroendeframkallande som tobak och heroin. I djurförsök sägs dock kokain vara den enda drogen som djuren injicerar själv till de dör..

Det måste kännas underbart att vara störst, bäst och vackrast om än bara för en timme eller så. Att baksmällan sägs vara något av det otrevligare slaget och i princip skäl nog att genast vilja ta sig en lina till tycks inte ses som något varningstecken.

Mer skrämmande med kokain är kanske det faktum att det är kraftigt blodtryckshöjande vilket kan orsaka stroke framförallt vid en längre tids användning. Det rent psykiska beroendet kan komma väldigt fort, aggressivitet och hjärnskador (exempelvis i form av tics) är verkningar som efter känslorna av eufori och höjd självkänsla finns kvar tillsammans med depressionskänslor (som får användaren att vilja ta mer och “komma tillbaka”).
Och tar man en lina till så slipper man ju faktiskt bry sig om omvärlden i ytterligare en halvtimme eller så.

Jag hade möjligheten att testa på en specifik drog för tiotalet år sedan men valde att låta bli – av feghet, av att jag visste att det kunde skada mig, av vad är jag faktiskt inte säker på.. men om en trettonåring kan ta ett sånt grundat beslut även under press, är det då inte uppenbart att vuxna människor sannerligen måste veta om riskerna med allehanda droger?
I dagens samhälle är de flesta av oss uppväxta med samma propaganda, samma information om droger och deras effekter och biverkningar. Kokain är ju inte precis någon hemlig eller ny drog, så redan skolbarn känner ju ofta till skadeverkningarna.

Vem vill riskera hjärnskador, depression, paranoia?

Allting finns tillgängligt om man bara vill ha det tillräckligt mycket och även den med dålig personlig ekonomi verkar kunna få sig några gram vitt pulver om man bara känner rätt människor nu för tiden.

Jag skulle aldrig med vetskap sponsra användandet av droger. Varför ska mina skattade pengar finansiera en annan människas förfall?
Det är för mig ett enkelt val – man måste vara bra dum i huvudet för gå på att använda droger. En gång är förvisso en jävligt korkad ingen gång, men flera gånger tyder på att något står allvarligt fel till.