Jodåsåatte…

Försäkringskassan har beviljat min sjukskrivning så jag får ersättning från dem, tack och lov.

Jag har fått fika kaffe med kära Jessica och fönstershoppa en liten stund på Lagerhaus. Jag fick också pratat med min läkare och min alldeles egna handläggare på Försäkringskassan. Hon ringde och presenterade sig – det tyckte jag var väldigt trevligt och omtänksamt. Då känner man sig lite omhändertagen!

Sen hämtade jag upp Lotta och så gick vi en runda på NovaLund bara sådär efter att vi intagit Lottas första mål mat på två dagar – stackare. Jag hade inte stått ut. Men nöden kräver väl vissa metoder, dock är fasta en av de grymmare jag känner till.

Jag har varit på jobbet idag och käkat gratis mat – sommarbuffé. Fick träffa mina arbetskamrater inklusive sommarvikarierna. Roligt att träffa dem man inte sett på länge och ännu roligare att få byta några ord med dem jag inte sett sen förra sommaren.
Det kändes bara lite konstigt..
Jag kände mig inte hemma..

Jag kände mig inte så.. välkommen.

Och nu på kvällskvisten har jag och Jim försökt utröna om det går att laga toan på ovanvåningen eller ej.

Jag försöker också komma på vad i hela friden jag ska göra med alla mina grejer. Alla filmer jag har i dumma små lådor istället för uppradade så att de syns och kan användas. Alla tusen saker som jag inte har någon nytta av..

Och jag försöker komma på vad jag ska göra med min motorcykel.. men det lutar åt att jag säljer den. Så. Nu har jag erkänt det. Min älskade pärla som jag inte raktigenom förtjänat – eftersom jag knappt kört sedan jag köpte henne 2006 – kommer förmodligen inte att finnas kvar i min ägo efter sommarens slut.

Det, mina vänner, ger mig rejäl ångest.