Nu har Mange flyttat hit. Tre veckor, två veckor, hundra dagar.. Buden är olika.
Massa grejer har bosatt sig på ovanvåningen och en del skräp har jag faktiskt fått kastat under tiden flyttlassen åkt rundor här. Lite gamla tidningar, den gamla toalettstolen, kartonger och sånt MÖG som tagit plats. Känner mig lite flitig.
Har också lyckats, efter sådär sex månader, få in julgrejerna i kryputrymmet igen.
Sussi kom förbi med Oskar och Emmy och det var himla mysigt att öva med bebis en stund. Chrille och Andy kom tillsammans med Mange och den sistnämnde fixade även pizza till oss efter utfört arbete.
(Nej, jag har inte lyft mer än två barn ett par gånger – någon säger att man inte får anstränga sig särskilt när man är gravid)
Nu på kvällen kom Knin också förbi och vi har glott på England-USA samt kört betting på matchresultat, blodsockervärde och alkoholmängd.
I torsdags hade vi som jag nog nämnt finbesök och därmed har vi en skitsnygg, ny toalett på ovanvåningen om jag blir bara SÅ sugen att göra om resten av badrummet. Kakel, duschhörna, ljust och fint.
Igår fick Jim skjuts till jobbet eftersom han hjälpte till med mutan i form av öl och whiskey och det är ganska dumt att chansa dagen efter. Sen körde jag och Maddi på bus en sväng till Svedala och på vägen hem ringde pappa och ville ha skjuts till verkstaden för att hämta lillebrorsans fixade mc.
När vi kört dit och jag sett att snubben på verkstaden var samma som jag var bekant med så körde pappa hemåt och jag och Maddi drog till Eslöv för ytterligare bus. Sen drog tiden iväg och vi körde direkt till Limhamn för att hämta upp Jim.
På vägen dit ringde mamma och berättade att pappa krockat när han nästan var hemma och hade åkt till akuten. (Ångest – jag la märke till att han inte hade några ordentliga kängor på sig när han körde men sa ingenting). Pappas största problem var självklart att fixa en ersättare till jobbet eftersom han skulle jobba för storebrorsan som är på Island (och sen skulle han dessutom jobba två morgnar för lillebrorsan som följt med till nämnda ö).
Efter en timmes rundringningar hade vi löst problemet med arbetsledare till natten och jag hade ringt och förvarnat att de fick fixa in någon annan till morgonpassen också.
Kände mig inte skitsugen på att sticka någonstans efter denna omtumlande eftermiddag men hade lovat att sticka till Anna och Daniel på lite grillat och spel. Nu hann vi inte med någon grillning utan kom först vid halv tio eller så, men spel blev det och kvällen artade sig riktigt bra ändå efter att jag hunnit in en sväng till sjukhuset och lämnat mutor till pappa i form av godis och bok – sannolikheten att han kommer hålla sig så stilla som nöden kräver annars är ganska.. liten. Milt sagt.
Nåja.. Enligt senaste uppdateringen är pappa förhållandevis okej och mina bröder på Island har fått reda på nyheten trots att vi egentligen inte tänkte säga någonting – de kan inte göra ett skit därifrån och mår knappast bättre efter nyheten – men lillebror ringde till pappa av någon anledning och sen var det ju kört.
Jag skickade därför en smsuppdatering till Robban så att de visste att allt var okej och han ringde och bad om lite mer detaljer – logiskt nog hade han sovit jäkligt risigt inatt eftersom informationen om händelsen varit knapphändig. Jag försäkrade honom om att de inte behövde oroa sig och att de skulle ringa när det var dags för hemkomst på måndag morgon – jag lär ju ändå vara uppe, tack vare diabetesen…
Man märker att pappa är omtyckt för det är så många som hört av sig och velat veta hur han mår och alla hoppas att han blir okej snart.
Tack alla, för ert stöd och era vänliga ord. Det känns bra att veta om er kärlek och det känns ganska fint att kunna lämna lugnande besked eftersom det trots allt “bara” handlar om ett benbrott.
Nog för att det kommer bli skitsvårt att få pappa att hålla sig lugn och fin i minst sex veckor framöver… Det ligger inte precis i hans natur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar