Förresten...

Blodomloppet på fem kilometers promenad gick som en dans. Jag gick inte vilse, jag fick inte ont och det regnade inte förrän jag stannat på motorvägen på väg hem när motorlampan börjat lysa på bilen.

Enda smolket i bägaren var några sölkorvar som inte gjorde plats så man ens kunde få bli andfådd.

Och att jag en gång för alla tog reda på reglerna för blodgivning och diabetiker. Resultat? Insulinbehandlande diabetiker får inte bli blodgivare.
Så irriterande.