Späckat schema–you’re kidding me?

Det känns som om jag får ett nervöst sammanbrott vilken dag som helst nu. De senaste två veckorna har jag skrivit lista efter lista med MÅSTE-saker och BORDE-saker.
Inte en enda lista har innehållit en eller två punkter som jag kunnat stryka från början – det har inte funnits plats.
Ovanpå allt jag borde ta tag i har jag haft så grymt dåligt samvete för att jag inte avsatt kvalitetstid till mina vänner. Så dåligt samvete att jag till och med skrivit en måste-träffa-vänner-lista.

Jag tror inte att det kunnat komma mer lägligt att vara mammaledig. Jim fyller år, min kusin ska gifta sig och skyttet ligger risigt till. Skojar ni att jag haft mycket för mig?

For starters har jag haft möte och mailkontakt in absurdum med mina skyttekolleger de senaste dagarna, med täta uppdateringar om vad kommunen och hyresvärden har för sig. Min plan var att jag skulle kolla upp det här med sponsring redan förra veckan men ärligt talat tänker jag skjuta på det till nästa vecka för jag hinner helt enkelt inte och jag vill verkligen vara där och då för att ge det en så bra chans som möjligt.

I måndags var jag och mamma i Tyskland med Kasper hela dagen, mamma kom och hämtade upp oss ungefär två minuter efter att jag vaknat men eftersom jag lyckats ha lite framförhållning och vara färdigpackad med skötväska, extrakläder och pengar var det bara att kicka igång vattenkokaren för att ha lite varmt vatten till Kaspers välling.
Kasper skötte sig som en ängel hela dagen – han blev lite tjurig när vi nådde Öresundsbron på vägen tillbaka, det var allt. När jag och mamma kollade på kläder på Kik röjde han runt med kundvagnen och charmade tyskar och under transportsträckorna sov han.
På BorderShop kvalitetskontrollerade han flaskornas tålighet och tyngden på BiB-vinerna. Jag är mycket stolt över min lille kille.

Jag har avsatt och klämt in tid för mina kamrater om än inte i den mån jag önskar men jag har kämpat för att få tid på tu man hand.
Till exempel föreslog Sussi att vi skulle ta en kvällspromenad häromdagen och jag hoppade på det även om tiden kanske inte räckte till riktigt (eftersom jag stod och klippte häcken och lät allting ligga för att komma iväg en stund). Det var härligt och så avslappnande att få gå på en liten långrunda i den ljumma kvällen och snacka skit!
Jag träffade Fanny en stund tidigare samma dag hemma i hennes föräldrars trädgård (och gissa om hennes pappa blev förvånad när han hittade oss i sitt kök när han kom hem). Vi drack kaffe, käkade jordgubbar och tittade på när Melian och Kasper lekte i poolen som Fanny köpt samma dag.

Igår släpade jag med mig Maddi till Eslöv för att träffa Karin, en bloggskribent som jag uppskattar mycket och såg fram emot att träffa när hon ändå var nere på semester.
Det var så härligt att gå en runda runt Trollsjön och mata änderna (andmaffian stod och väntade på oss när vi klev ur bilarna – det kändes lite oroväckande), titta på när Freja och Phini gick runt och försökte komma närmare och närmare. Jag lyckades få en eller två änder att ta mat ur händerna på mig, det var lite coolt.
Vi pratade på om allt och inget, vi hade ett mycket fint utbyte och jag slappnade av helt i sällskapet. Såna tillfällen är värda guld för en stressad själ!

Senare på eftermiddagen mötte jag upp Lotta och Liam på Segevångsbadet där jag också träffade på två kolleger i sommarhettan och ni kan tro att Kasper uppskattade badet! Dock var han inte ett dugg intresserad av simringen jag införskaffat för dyra pengar utan han badade hellre fritt och simmade mellan mig och Lotta. Vi satt på varsin filt och solade och drack kaffe och jag njöt av sällskap och fika.

Nå.. Nu när jag ser tillbaka på de senaste dagarna har jag nog faktiskt träffat mina vänner en del ändå – kanske inte så länge men för mig har det sannerligen varit guld värt med lite ensamtid!

Förutom dessa träffar har jag nämligen även hunnit med att träffa Jenny och Martin och lilla Felicia – tio dagar yngre än Kasper och bra mycket lättare både står och går hon medan Kasper fortfarande fegar ur (fast okej, lite står han väl på egen hand men man får lura honom).

Jag och Jim har tillsammans jobbat hårt på att städa huset, fixa i trädgården och slänga grejer för att det ska vara någorlunda i ordning. Ikväll är det nämligen dags att fira att Jim fyller en himla massa år (vilket han var tvungen att påminna mig om klockan 00.09) och innan våra familjer dyker upp är det läge att se till att det finns mat, sittplatser och bestick till alla.

(Jag har gjort ca… 25 grillspett, tror jag. Och till det får vi köra sallad och potatisklyftor och sås – det ska bli SÅ JEFLA GÖTT! Och sen blir det tårta också. Mums. Fast inte för den här diabetikern förstås…)

Jag handlade igårkväll för att ha saker och ting hemma, åtminstone “startkitet”, men jag hann inte få med mig ens hälften av det jag hade skrivit ner för 1) Kasper sov i bilstolen så jag fick prega ner den i vagnen också och 2) Coop stänger klockan 22.00 och låt oss säga att jag kanske inte var sist ut men bra nära…

Jag känner att bloggen har halkat efter en hel del och det är lite synd men samtidigt får jag väl erkänna att IRL är så mycket mer värt.. Det tycker säkert ni också.

Under morgondagen ska jag lyckas klämma in ett möte med skyttets hyresvärd, handla resterande på listan och dessutom ska jag baka bullar till på lördag. Kanske behöver jag pilla in ytterligare några måste och borden men wtf… sova kan man väl göra när man är död?!