Intensivfirande – fullt ös!

Inser ni att det tar en timme och tjugo minuter till Åhus härifrån? Jag har aldrig varit i Åhus förrän det nu var dags för min kusin att gifta sig.

Det var knappt jag trodde att min kusin kunde klä upp sig såhär – men man lär sig något nytt varje dag.

Själv skulle jag bära en lila klänning som jag hittade i Tyskland, men när jag tog på den som den skulle sitta förstod jag att den kunde chocka även min släkt så jag valde “den lilla svarta” istället.

 

 

Kasper var sådär engagerad när det var dags att sitta still och vara tyst..

 

 

 

Anders som är hängiven Harley Davidson-entusiast visade sina vänner i klubben att han inte släppte taget om dem i första taget – den tryggheten är värd mycket!

 

Världens bästa bröllopsfoto!

Andrea till vänster sjöng “You are always on my mind” - översatt till svenska - som en gudinna.

 

Jag är inte den som är den, det är väl klart jag hjälper till att blåsa bubblor.

 

 

 

Kasper gillar bubblor, det lärde jag mig redan på babycafét.

 

 

 

 

 

 

Vackra brudparet!

 

 

 

 

 

Bubblor och ris – jag minns bestämt detta tema även från förra årets bröllop!

 

 

 

 

Min lillebror fick ta över kameran och det gjorde han med nöje – här fick han till några höjdarbilder på Kasper!

 

 

 

Reseannons, någon?

 

 

 

 

Vi hann med mottagningen och jag förälskade mig i idylliska Åhus. Alltför tidigt lämnade jag och mina bröder (och Kasper) festen för att sluta oss till firande nummer två.

Mamma hjälpte oss tidigare under förmiddagen att lägga upp kalkon, skinka, rostbiff och serranoskinka på fat med kylklampar och pynt så det stod det härliga till. Jag fixade iordning tårtbottnar och ställde fram – Jim kollade till Kasper, gjorde potatissallad, småstädade och tillsammans utgjorde vi tre ett fantastiskt team.

Runt 30 personer firade Jim på festen och det var roligt att träffa allt folk. Loke, min gudson, och nästan hela hans familj var på plats tillsammans med en uppsjö av andra mysiga människor.

Lotta som hade fått löfte om att sova över stannade i Staffanstorp. Hon bedyrade att hon var Jims hela kvällen men nog kunde vi ana oss till lite otukt och gud nåde vad hon mådde risigt när hon visade sig för att få i sig det utlovade kaffet.
Det var så illa att Maddi fick leka sjuksyster och ta hem Lotta och ge henne lite ömsint moderskärlek (fast jag kan anta att det blev lite retsamma kommentarer också).

Lotta påpekade att det var meningen att jag skulle stoppa henne när hon började sväva ut sådär otillbörligt och då påpekade jag att jag inte hade någon aning om att det medföljde skötselråd för Lottor.

Maddi gav mig tre superviktiga råd:

1) Ingen tequila. Om Lottan envisas - enbart måttligt.
2) Mata Lottan.
3) Mata mer.

Jag antar att jag har lärt mig lite till nästa gång.
Till mitt försvar var det Jim som hällde i henne tequilan och då hade jag knappt hunnit hem.
(Maddi och jag är rörande överens om att Lotta behöver en tröja med texten “Tequila made me do it”.)

Jag har inte rört mig mycket under dagen utan hållit en jäkligt låg profil och nu är det dags för sängen innan morgondagens åtaganden gör sig påminda.