Dag ett: ångesten är verklighet.

Kaspers första inskolningsdag gick av stapeln idag.
Jag var inte det minsta pigg när jag gick upp imorse och kände inte alls för något dagisbesök eftersom lilla grodan sovit oroligt flera nätter på raken.
Låt gå för att han fått tre nya tänder på samma bräde - man är ändå inte så tuff klockan fyra på morgonen, även om man ursprungligen är nattsuddare.

Kasper var nog inte helt övertygad om morgonens övningar, han heller.
Dock skulle det visa sig bli mycket intressantare.

Kasper utforskade och visade stort förtroende för pedagogen som sköter hans inskolning. Jag följde order och höll mig passiv och först när första dagen ledde mot sitt slut visade han något större intresse för mig igen.

När jag kommit hem med Kasper pratade jag en stund med Ammi och begav mig sedan mot Burlöv Center. Mitt uppdrag var att hitta en fodrad jacka och en familjekalender.
Jag har tre kalendrar och skriver in allting i dem, men tyvärr är de inte synkade med varandra och därför har jag oftast ingen aning om mina planer för dagen iallafall.

Jag lurade ut Robin till centrat och Kasper blev glad att se sin gudfar. Tillsammans hade de en rolig stund som bland annat resulterade i Kaspers första skinnpaj.
När vi tog en lunchpaus på Espresso House kom Patricia förbi med lille Philip. Det var en supertrevlig överraskning och jag bad snällt om en liten mysstund med sötnosen.
Vi gick vidare och kikade på lite allt möjligt och pratade typiskt mammaprat - och jag uttryckte min milda avundsjuka över att det tagit mig över ett år att återgå till normala proportioner medan det inte syns på fröken Patricia att hon fick barn i april i år...

När jag kom hem från Burlöv la jag Kasper för att vila och kände att det var läge för en powernap för egen del också. Det blev dock inte så mycket med det för Christer kom förbi med en blomma för att jag bakat till hans praktikavslutning. Med Christers hjälp flyttade jag ut den lilla kylen från Kaspers rum, flyttade på det nylagda golvet och sedan kunde jag lägga de avslutande golvbrädorna - lite lister och småpill så är nog rummet färdigt att möblera sedan. Härligt!

Jag fick mer besök innan Christer kört hem. Johan kom förbi på kaffe och Jims pappa kom med äpplen. Jim själv serverade bullar och gav Kasper ostbitar att pilla med under tiden.

Ikväll blev det också bestämt att Pontus och Jonathan skulle komma på besök. Jag körde hem till mamma för att snacka lite skit när hon hade hämtat grabbarna på stationen och sedan var det fullt ös på Kasper när han återsåg sina släktingar.

När jag satt och funderade i soffan lite senare fick jag sedan en ingivelse och jag tänkte att det fick bära eller brista. Jag har tänkt och funderat och framförallt känt så mycket de senaste veckorna, men när jag nu fullföljde min tanke släppte en sten från hjärtat.

Det känns riktigt lovande, för första gången på länge.

Imorgon ska jag kika igenom alla kalendrar ordentligt och sedan ska jag försöka komma iväg och handla - men jag vet också att jag borde ta itu med klädberget där uppe och det är inte så lite att sortera...