Det där naggande dåliga samvetet.

Det är inte skitkul att ha dåligt samvete för att man inte pallar blogga. Samtidigt vet jag är när jag väl sätter mig och fokuserar en liten pyttestund så känns det mycket bättre. Konstigt det där.

De senaste nätterna har jag fått jobba med Robban och Jimmy. Det har resulterat i musikalisk allmänbildning – för mig.
Jag tycker nog att jag inte är på helt fel spår när det gäller band och musik och sådär, men uppenbarligen är jag ute på hal is när jag snackar med Grabbarna Grus. Får se vad som händer dessa resterande två nätter. Antingen går jag hem med panikångest efter en överdos av dansband/dansk musik eller så har jag lärt mig youtuba “rätt” låtar…

Hemmavid har det inte hänt mycket. Jag är ju som bekant uppsagd så tankarna och en del av samtalen gäller framtiden och funderingar kring hur jag ska göra.
Jag fick en bra deal av jobbet och förutsatt att jag uppfyller mitt åtagande har jag ju jobb och betalt året ut and then some. Men sen då?
Vad ska jag jobba med? Eller ska jag plugga? Jag har redan lyckats få lite tips och hjälp och det är både spännande och skrämmande. Jobbet har alltid varit min lilla bubbla – arbetskamraterna och uppgifterna där är liksom trygga och verkligheten suddas ut.
Nu ska jag “plötsligt” (nå, inte så plötsligt, jag har ju ett tag att vänja mig…) kastas ut i kylan och jobba på riktigt, på ett ställe där jag inte halkat in på ett bananskal. Gah! Prestationsångest!

Idag vaknade jag till liv betydligt tidigare än igår och har faktiskt fått gjort nåt. Mamma var här en sväng och snackade skit och Kasper busade på som bara den. Jag lyckades få till lite kvalitetstid med Jim medan Kasper sov och sedan stack herrarna iväg på bus – kvar blev jag med en påslagen dator, ledig tid och dåligt samvete.

Veckan som kommer ska jag engagera mig i lite allt möjligt. Det kräver att jag inte låter dagdrömmarna ta över utan fokuserar på min kalender och hemmet i stort. Facket ska få lite tid, det ska komma någon tjomme som ska byta en mackapär i huset och Kasper ska till BVC imorgon bitti. Eventuellt har jag lyckats planera in en (för Jim) hemlig dejt med Jims kompis Anna som sist vi sågs pratade om att hon eventuellt hade ett stort skrivbord till övers (tänk om jag kunde få undan lite på ovanvåningen och göra mig en pysselstation – yay!) och om det inte skulle vara fallet så vet hon ett BILLIGT ställe i stan där det kan tänkas finnas både det ena och det andra.

Nej, två nätter kvar innan det är fripass. Frågan är om jag ska följa min kollegas idé med en specifik hälsning på jobbet (förutsättningen var att jag fick vara först) eller om jag helst enkelt ska… säga hej/godkväll, som alla andra normala människor. Time will tell..