Jag lovar bot och bättring.

Herregud vilken skam jag är för mig själv.
Onyttigheterna avlöser varandra och jag får inte ens dåligt samvete.

Jag ska nog ge mig den på att bli bättre, den enda förloraren i detta är jag, och i förlängningen kan familjen bli lidande... Även om det är ett ett extremt tänk och dessutom väldigt långsiktigt.

Jag tyckte jag skötte mig bra under mina 100 perfekta dagar och jag kommer definitivt få inspiration från gruppen när vi kör igång nästa omgång - men nu under tiden då? VAD är det som får mig att synda utan eftertanke? Hur mycket bortförklaringar har jag?

Nej, fan heller att jag ska kasa runt i samma storlekar som jag hade för några månader sen - icke!
Träningen ska jag kämpa vidare med på alla sätt jag förmår, men nu blir det krafttag och viljeansträngningar gällande matintaget också. Det här håller inte.

Hälsosammare nu, tack.
Nån som vill vara med?