Jag kan inte nog understryka hur skönt jag tycker att det är med fripass just nu. Vår sista natt förra passet var något i hästväg och det känns som om den sugit all min energi.
Jag har inte gjort mycket dessa dagarna men jag har i veckan haft fint besök av bland annat Jossan, Anna, Ammi, Jessica och Robert – och idag har jag dessutom fått träffa födelsedagsbarnet Acke, hans fina tjej Kajsa och så svärmor, svägerska och så Ackes systrar såklart.
Jag inser nu att jag var tröttare än jag trodde eftersom jag efter en stunds samtalande undrade vem i helsike Gustav var när jag mycket väl vet om att det är Elins pojkvän, men när hon satt bredvid storasysterns pojkvän Emil så kopplade jag inte så lite fel.
Jag satt och tänkte för mig själv om hon var helt knepig och ville göra Emil svartsjuk när hon berättade om att hon och Gustav gjort både ditten och datten – men i själv verket var det alltså jag som var alldeles dum i huvudet där en stund.
Jim har haft semester i två dagar och varit ute på bockjakt och första dagen medan han sov fick jag till en härlig stunds träning med Ammi på Fitness 24/7. Det var längesen men jag känner mig frisk nu, frisk från luftrörskatarren och slemhostan och allting som kom på köpet. Nu blir det till att komma igång ordentligt igen och dessutom få ordning på maten också för jag har inte käkat speciellt nyttigt den senaste månaden…
… vilket i sin tur leder mig in på det stundande läkarbesöket nästa måndag. Jag ska få en ny kontinuerlig mätning på blodsockret då och dessutom en ögonbottenfotografering. Det känns härligt att starta dagen klockan senast 7.30 när jag har jobbat övertid natten innan och dessutom ska jobba minst en natt till innan jag går på mitt ordinarie pass igen.
Jag vet ju om att jag inte skött vare sig kost eller motion med någon reda på ett bra tag och den svackan är svår att ta sig ur – till på köpet kommer säkerligen mitt körkortstillstånd att ryka eftersom jag har en überstrikt läkare nuförtiden.
Jag kan bara hoppas att värdena är tillfredsställande nog för att han ska tillstyrka ett tillstånd men det är alltså hög tid att verkligen slå mig själv på fingrarna och noga kolla upp mina doser och rätta till mitt onyttiga leverne. Jag längtar till den nya omgången med 100 perfekta dagar kommer igång första september så jag har någon ytterligare motivation men i och med att jag är frisk så kommer jag åtminstone att jobba hårdare med gymmandet både på 24/7 och på jobbet så fort tillfälle ges.
Min energi har lakats ur och jag hade gärna gått och lagt mig ikväll när jag hade nattat Kasper, men jag kände att tio över nio en lördagskväll var lite att ta i så här sitter jag nu. Jag har slöglott på tv (och sett lite på Sagan om Konungens Återkomst – precis som igår) och snackat med brorsan som kom och lånade lite öl men jag har inte orkat ta tag i vare sig ren disk eller tvätt. Det är ju inte precis något övermäktigt men just idag så…
Imorgon får det försöka bli lite skärpning. Kanske en tur på rullor med Kasper i vagn eller, om jag får Jim med mig, kanske herrarna på cykel och jag som kan ta i desto mer på rullorna. Det hade varit bra. Jossan ska nog komma förbi imorgon eftermiddag också så jag får en stunds mysigt girltalk, och till dess ska jag förhoppningsvis också ha fått tummen ur och plockat bort mina sko-inköp från uterummet även om det allt är lite trevligt att gå runt i high heels och åtminstone låtsas att man är snygg när man trippar runt.
Och så, förstås, så har jag suttit och funderat på det här med jobb och/eller vidareutbildning. Jag hatar verkligen att inte ha en plan och jag blir stressad av tanken fastän tiden inte är särskilt knapp. Tanken på att lämna mina arbetskamrater gör ont men jag har iallafall börjat få ordentlig ordning på resan till Tallin som vi ska företa oss i oktober – sista resan med gänget. Det ska förhoppningsvis bli roligt och minnesvärt för båda gängen och även om jag inte längtar efter att tiden ska gå så fort, så längtar jag ändå efter att resan ska bli av.
Sen… SEN antar jag att det är hög tid att söka nytt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar