Här är vår mästare – Kent såg till att vår färd högt ovan jord blev härlig. Säkerheten var rigorös då han inne i ballongen kontrollerade varenda pinal.
Sven och Robban som hade givna positioner fick det bokstavligt talat hett om öronen…
Robban och Kasper kom väl överens.
Kasper höll såklart ett vakande öga på processen.
Och jag fick hålla ett vakande öga på Kasper när Jim dokumenterade.
Mamma hade en äkta flygarmössa som matchade Kaspers skinnjacka.
Mamma visade såklart hur det skulle se ut!
Tror ni vi var taggade?
Och där var vi iväg!
Hej Staffanstorp!
Öresundsbron är rätt fräck så här på lite avstånd…
Här har vi en av fallskärmshopparna – han sitter på kanten av korgen – på ca 1500 meters höjd.
Sund snubbe…
Hopparna gör sig redo – Kents uppmaning till oss andra var att inte följa efter.
Efter klartecken kastade de sig utåt och min adrenalinnivå rusade i höjden. Undrar hur det kändes för dem!
Jag frågade den ena fallskärmshopparen hur det funkade med tandemhopp och hur fort det gick för fallskärmen att veckla ut sig och han svarade ganska utförligt. Gissa om jag var taggad och skräckslagen efter att jag sett dem hoppa!
Hitta fallskärmshopparen!
Utsikten var helt underbar. Jag njöt av vädret, solen, sällskapet.. Vilket minne för livet!
Ballongen speglades i en damm när vi kom närmare marken…
Kent började ta oss neråt genom att öppna spjället – det är inte någon långsam process neråt jämfört med hur det är att komma upp…
Jim följde efter oss i bilen och när jag gav honom en ungefärlig landningsposition var han på plats och dokumenterade även då.
Jag är genuint lycklig för denna upplevelse och jag kan inte nog tacka alla som gjorde det möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar