Min dröm blev sann!

Så länge jag kan minnas har jag velat a) hoppa fallskärm, b) flyga luftballong och c) hoppa bungyjump.

Den 1 oktober fyllde min storebrorsa år och då var det på tapeten att det skulle flygas luftballong. Jag grämde mig så eftersom jag inte kunde följa med, men så blev det till min lycka uppskjutet - för att sedan bli inställt.

Så fick jag ett meddelande från min morbror i torsdags, som jag nämnt, att det skulle bli av den 15 oktober.
Ni kan tro att jag peppat och längtat och laddat för denna dag - det skulle bli av! Mamma, Robban, jag, morbror, Jims pappa (som till och med fyllde år) och en hel drös andra samlades för att ta oss en tur denna underbara dag.

Men först: förberedelserna...

1. Hitta en lämplig startplats.

2. Veckla ut ballongen som var 35 meter lång. Vi tyckte väl att den såg bekant ut... Någon frågade varför jag och Robban så menande skämtade om loggan till vi förklarade att vi jobbade med nämnda tidnings tryckning.

3. Blås upp ballongen medelst två bensindrivna jättefläktar.
Robban och Sven fick stå och hålla i öppningen... Gissa om de tyckte det var lika kul när brännaren slogs på...

4. Kontrollera att allting är som det ska..

5. Up, up and away!!

6. Njut av utsikten och det plötsliga utrymmet när fyra av passagerarna hoppade ur och landade på fälten 1600 meter längre ner.

7. Leta efter en lämplig landningsplats efter en dryg timme i luften (som kändes som fem minuter) där ballongen helt inte blev fuktig eller smutsig (läs: ingen nyplogad åker).

Vi såg en drös bilar som såg ut som små leksaksbilar, Staffanstorp, Lund, Öresund, rådjur som sprang över fälten, kolleger i två andra luftballonger samt Jim som parkerat ruskigt vältajmat och nära vår landningsplats.

Det finns massor av foton från starten, flygningen och landningen på systemkamerorna som Jim och jag flitigt använde. Hoppas jag fick till några bra kort, jag hann inte kolla eftersom jag körde direkt från nerpackningen av en jättestor luftballong till jobbet via snälla pappa som gjort baguetter till oss så vi inte behövde svälta.

Jag är evigt tacksam mot morbror som såg till att jag fick denna chansen och även mot Dennis som tog min tidiga timme på jobbet så jag hade lite marginal (vilket var en himla tur eftersom jag annars haft en kvart tillgodo istället för en timme och en kvart).

Vilken fantastisk, underbar dag det blev!!
En stor dröm uppfylld, två kvar...