Inspiration..

Jag tog fram mina scrapbookingsaker för några dagar sedan. Utspritt över köksbordet ligger papper, brads, band, sax, klister och tusen rub-ons och bokstäver.

Jag har tre påbörjade ark.
* Ett med Flyfire, min galna galoppör som tydligt visade att löp är för mesar förra säsongen. (Nu ska hon bli påsatt istället, och våra samlade prispengar delas upp inom gruppen och vi börjar om på noll.) Jag har två vackra kort på henne men jag kommer inte vidare – vad ska jag ha med? Hennes vinster, hennes starter, hennes påbrå?
* Ett med temat kärlek. Har ett enda, ljuvligt talande kort från i somras med. Vad ska jag mer göra? Nyckelord som kännetecknar äkta kärlek? Respekt, ärlighet, stöd?
* Ett med julefrid. Har två kort.. Tanken var bra men resultatet blev skit. Vet inte hur jag ska kunna få arket snyggt, men jag tror att jag får använda mig av fästkuddar och ett annat papper.

Jim har överseende med att det ligger tusen saker på köksbordet. Han bryr sig inte så mycket, men gillar att retas när det inte händer något. Och skulle jag kommentera att han har stökat ner med sina jaktgrejer kan ni räkna med att jag får detta i nacken…

Jag hittar inte riktigt min inspiration. Jag har hela dagen funderat på Tina och Älskade Barn och varför i hela friden jag inte utnyttjar den del av min hjärna som KAN sånt där.
Den fingerfärdiga, fantasifulla, noggranna, lekfulla delen av hjärnan.

Om jag skulle beställa en silver och annat från Sargenta, till exempel. Lite vax, kanske, att göra modeller utav. Till det behöver jag förstås gjutlera och annat. Inte så billigt. Och alla andra detaljer – en viktig bit i detta pussel är förstås var jag skulle arbeta någonstans.
Jag skulle kunna. Jag skulle vilja.

Av respekt för andra människor (kompromissandet med platsen och tiden, till exempel) och av rädsla för att misslyckas med det jag tar mig för eller kanske fegar ur från att göra.. så låter jag det ligga på is ett tag till.

Jag vill så gärna jobba, rita, fila, såga, slipa… gjuta, räkna, finjustera, prägla..
Den drömmen får stanna inom mig till den dag jag har mycket ledig tid över.

Scrapbookingen kan jag åtminstone starta upp hur många gånger som helst.. ett smycke har jag inte kunnat låta bli förrän det är helt klart.