Besviken på människor.

Jag hade slutbesiktning på min lägenhet idag. Så nära att bli av med den helt och hållet, så himla skönt att inte ha den gnagande i bakhuvudet.
Jag har haft den uthyrd i andra hand. Mer än en gång, men sista gången nu hade jag godkända papper på det. Carrie och Robin som bodde där papperslöst hade jag kontrakt med oss emellan och de fick tillstånd att måla om lägenheten.

Nu kommer jag till en viktig fråga.
Om man får friheten att göra om i en andrahandsuthyrd lägenhet – är man inte mån om att göra ett bra jobb då? Gör man inte vad man kan för att det ska se snyggt ut och vara godkänt vid en besiktning?

Inget av rummen blev “godkänt”, men hon som kollade på lägenheten hade överseende med alla rum utom hallen. Det kommer kosta mig tusen spänn för att jag var schysst och lät dem göra om.
Jag skickade ett sms och ställde frågan om de kunde ge mig pengar för det – men naturligtvis var det inte intressant. De hade ingenting med lägenheten att göra längre och dessutom hade de fått betala för saker som de inte gjort (okej – vem var då skyldig?).

Jag tänkte att frågan är fri och hade det varit jag i den situationen hade jag nog valt att göra rätt för mig. Självfallet hade jag kollat så att det verkligen var “min målning” så jag inte fick skit för något som inte varit mitt fel – men ändå.

Den senaste hyresgästen var godkänd av bolaget som äger hyreshusen. Liselott valde att inte göra om något eftersom hon inte visste om hon skulle kunna bo kvar längre än kontraktet gällde – således måste det alltså varit de före henne som gjort ett uselt jobb.

Då jag sa upp lägenheten och jag visste att det inte per automatik var Liselott som fick ta över tog jag upp detta med henne och hon blev såklart ledsen men förstod. Egentligen gick vårt kontrakt ut den första april men när jag sa upp lägenheten kom det fram att jag räknat lite galet och därmed hade jag lägenheten till den sista april.
Detta påtalade jag för Liselott och sa att hon hade lägenheten hela uppsägningstiden för att hon dessutom skulle få en extra månad på sig att hitta något annat. Det tyckte jag var schysst – jag hade kunnat välja att låta någon annan flytta in a.s.a.p och därmed inte behöva bry mig alls.

Det som hände nu var att tiden gick.. och plötsligt var vi ett par dagar in i april utan att jag fått några hyrespengar för denna månaden (jag har valt att betala hyran själv och få den överförd till mig “i andra hand” för att inte riskera att få någon skuld om jag skulle bli blåst på hyran – en liten chans att upptäcka oegentligheter i någorlunda god tid). Jag frågade vad som hänt med hyran. Jag mottog ett sms där det stod att nu var Liselott färdigstädad med lägenheten och hon undrade var jag ville ha nycklarna. Hon hade nämligen fått en lägenhet från och med första april några hus bort. Ett par dagar in i april får jag detta besked – försent att låta nästa hyresgäst ta över lägenheten i förtid.

Nu kommer nästa fråga.
Om man får extra tid på sig att reda upp sina problem tack vare att någon annan ställer upp för en – är det då snällt att blåsa vederbörande på en månadshyra, skita i att meddela sig och dessutom inte ens bry sig om att det är femtusen spänn det handlar om?
Det är ju trots allt inte Liselotts problem eftersom vårt kontrakt gått ut – även om vi gjort ett muntligt avtal att hon hade lägenheten till den sista april.

Allt som allt, för min goda viljas skull, har jag alltså åkt på över sextusen spänn för att jag varit schysst mot andra.
Det känns inte rättvist.
Har jag så dålig karma att jag förtjänar såna bakslag? Har jag inte varit snäll mot folk när det krisat? Har jag inte ställt upp tillräckligt?

Jag KAN inte låta bli att tro på den goda människan. Jag VILL vara godtrogen (men inte dum). Jag vill verkligen tro att människor som får en extra chans visar tacksamhet och tar vara på möjligheten de får.
Tack och lov är de flesta jag känner av den kalibern att de vet att visa uppskattning och tacksamhet. De ber sällan om hjälp och inte utan anledning. De är tacksamma och betalar tillbaka så snart och så mycket de kan och ställer upp i gengäld så man blir överväldigad.
Det tycks visst bara gälla somliga att visa tacksamhet och att betala tillbaka gamla skulder – de som fått en grundlig uppfostran i etik och moral, rätt och fel. Alla andra sköter sig själv och skiter i andra – fast om de får någon hjälp så tar de såklart emot den, utan att betala tillbaka.

Jag är så besviken och vill inte vara så överbevisad om människans småsinthet.

Vad hände med

you scratch my back and I’ll scratch yours

och varför känns det så extra svårt just idag att vända andra kinden till och fortsätta att behandla andra som jag själv önskar bli behandlad?