Om en stund kommer min högt älskade sambo ut från sovrummet och frågar vad vi ska göra.
Jag är helt övertygad.
Den senaste timmen har han suttit framför datorn med sitt “nya” spel och jag har suttit rakt upp och ner i soffan och zappat mellan olika asdåliga program och ätit en tallrik blåbär. Han har också fått en tallrik – den står fortfarande på diskbänken.
Det enda vettiga jag gjort sedan jag kom hem är att jag gett mina geckoödlor nytt vatten. Det såg jag var poppis för bägge tittade ut och ville ha. Till min lycka noterade jag också att Polly ömsat skinn. Det har jag inte sett förut, men Popcorn har gjort det ett flertal gånger. Skönt att de trivs, mina små.
Idag har jag inte gjort mycket vettigt annars.. Eller jo, lite kanske. Ammi och jag skulle käka lunch och jag fick kolla in källingarna medan jag väntade på henne. Hennes mammakatt är inte det minsta intresserad av sina ungar och inte heller får de i sig något vidare med mat så det är stödutfodring och värme som gäller.
Jag kommer ihåg när två av mina katter fick fyra källingar var – samtidigt.. Vi gick från fyra till tolv katter på ett bräde.
Dessa små telningar har legat i min tröja i några timmar medan jag och Ammi tog mammakatten till djursjukhuset (Hon vinglar en massa och ha varken ätit eller druckit)– den ena trivs väldigt bra mellan tuttarna och den andra trivs bäst i armhålan. Jag ska inte klaga, det är ju trevligt att de vill vara hos mig och känner sig trygga.
Imorgon får jag köra lite stödutfodring och kräva lite sällskap av Maddi. Hittills under mina dagar som sjukskriven har jag kunnat hitta anledningar att gå upp på morgnarna men ibland är det svårt. Då får man ta sina kamrater till hjälp så läkaren inte skäller på mig vid nästa uppföljningssamtal…
Nej, men se där.. Nu kom min älskling ut från sovrummet och frågade vad jag hittade på.. Surprise.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar