tisdag 20 april 2010

Överenskommelsen om vård av kattungar.

Morgonen började bra.

Jag träffade först Sussi som stannade och pratade lite löst på sin väg till byn.
Jag stack hem till mina skyddslingar som blivit allt piggare och Ammis rapport ingav hopp om liv och tillfrisknande. Källingarna klättrade gärna på mig och de hittade också lätt maten hos sin mamma.

Strax efter att jag var färdig hos bebisarna mötte jag upp Maddi på konditoriet för en mysig frukost. Hittills var dagens värden låga och ett inom målvärdet. Vi pratade en massa och diskuterade och resonerade och även personalen på fiket var delaktig, vilket kändes väldigt trevligt.
Efter denna långa fika var det dags för stödmatning av tre stycken birmor. Jag och Maddi hade följe på vägen tillbaka innan vi skildes åt för våra respektive dagsprojekt. Mamma birma lät sig motvilligt matas medan de andra två ännu inte har sådär mycket att säga till om, pyttesmå som de är.

Jag gick sedan hemåt och tog det lugnt en stund innan jag stack till Burlöv för att shoppa loss och tävla om en Kia Picanto (jag vet – hur stor är chansen.. men å andra sidan är chansen större än om jag inte tävlat alls!)
Med mig hem fick jag en hel del frukt men också choklad vilket kanske inte var det optimala. Dock hade mina värden inte bättrats på på något sätt, hittills under dagen hade jag ett målvärde av sex möjliga – resten var låga. NOT HAPPY.

Väl hemma igen tog jag en promenad till mina skyddslingar för tredje gången och de tog gladeligen emot ersättning medan mamma mest satt och glodde – innan hon smet tillbaka till boet. Jag känner att den där värmedynan som Ammi la in kan ha något med den plötsliga entusiasmen för lådan att göra.
När småttingarna fått lite ersättning värmde jag dem som jag gjort förut – en källing i varje kupa på behån, typ. Underligt nog trivs de väldigt bra där.
Själv övermannades jag av en plötslig akut trötthet och slocknade i familjens fåtölj i fyrtio minuter – kanske som en biverkning av mitt låga socker på väg att rätta till sig.

När jag långt om länge tog mig hemåt regnade det och jag var inte alls motiverad att fixa moussaka på de övermogna auberginerna jag hade hemma. Dock fick jag tummarna loss och lagade till massor av köttfärssås och efter kvalitetskontroll kan jag konstatera att moussakan är fullt godkänd – dock har jag en stor skål sås kvar att leka med till någon annan rätt.
Fast EGENTLIGEN var min plan att grilla fisk.. Snöblandat regn som övergick i hagel slog dock den tanken ur hågen..

Jim var hemma strax efter halv sju och gick igen efter tio minuter. Jag ville inte följa med och kolla på fotboll för jag mådde så vansinnigt dåligt men nu två timmar senare har jag nått ännu ett målvärde. Hurraa.. Är det inte meningen att diabetiker ska lida av HÖGT socker? Nå. Jag fick nya direktiv av läkaren som ringde mig och vi får se om det blir något bättre.

Imorgon ska jag på kontroll till barnmorskan och vad vi ska göra har jag ingen aning om men jag har räknat ut alldeles själv att det är lägligt att skriva ner frågor när man kommer på dem istället för att brainstorma när man är där.. det funkar inte. Jag har två frågor som jag skrivit ner hittills men jag vet att det finns fler.. De har bara gömt sig en aning längre bak i huvudet.

Jag är trött och sliten och frusen och nedstämd. Är det hormonerna, vädret eller den olustiga känslan av övergivenhet som plötsligt kom över mig som är orsaken?
Ända sedan jag kom hem efter den sista matningen har jag känt mig ledsen och ensam, trots att dagen varit bra och mysig.

Det är en ovan känsla, för mig. Övergiven. Som om ingen finns hos mig, på min sida. Som om..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar