och man inte känner att någon finns där för en.
När man helst av allt vill hållas om och känna att allting kommer att bli bra.
När man vill ligga med huvudet i någons knä och känna sig fullkomligt trygg.
När man vill känna att man är stark men inte förmår övertyga sig själv om sitt värde.
När man inte känner att man duger någonting till och det känns som om alla vänt en ryggen.
När man varken har ork eller lust till någonting men ändå känner alla måsten hopa sig över en.
När ens det minsta hinder känns oöverstigligt och man bara vill sätta sig ner och gråta.
Då är det inte roligt att vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar