Halleluja, våren är här!

I fredags när jag vaknade och skymtade en strimma sol hoppade jag ur sängen och flög upp för trappan för att hämta mitt mc-ställ och mina stövlar.
Jag tog en snabb dusch och ringde sedan pappa för att fråga om kaffet var klart och han lät som ett frågetecken när jag sa att jag skulle komma meddetsamma, och sedan påpekade han att jag fick hämta Robban på skyttet först eftersom han inte hade någon bil.

Sagt och gjort, när Robban i två dagar tagit hand om eleverna från vår gamla skola körde vi hemåt och sedan var jag i mitt skinnställ fortare än någon kunde säga fraggel.

Det var så härligt väder och jag njöt av att ta min älskade pärla till tvättinrättningen för att spola av damm och smuts (och uppenbarligen lite kastanjer). Efter att Robban och jag tvättat hojarna, vaxat dem och torkat sadlarna var det dags att dokumentera den fullständiga lyckan. Det krävs lite mer körning innan beläggningarna på bromsarna försvunnit men det är lätt ordnat med lite mer fint väder!

En kontroll av däcktrycket senare samt ett samtal till en kunnig karl tog jag och brorsan en liten tur runt i bygden innan jag hämtade upp Kasper som pappa hämtat hem från dagis.

Lyckan är fullkomlig och friheten känns total när jag får grensla min pärla och ge henne lite kärlek. Hon är den enda jag någonsin vill ha och hon är perfekt för mig. Finns det något säkrare vårtecken än när cyklarna tas ut och varvas upp för vårens första tur??

På lördagen fick vi spontant besök av Jonas och Loke och tillsammans käkade vi ägg och bacon i godan ro och sen hann jag köra en liten sväng till tippen med skit medan Jim och Jonas underhöll barnen. Det blev bestämt grillning på kvällen men eftersom jag skulle jobba en natt till kände jag att det inte var läge att följa med utan jag klippte lite i trädgården och räfsade ihop allt skräp innan det var dags för mig att köra. Det var riktigt härligt att kunna träna en lång stund på jobbet medan tid fanns och jag var härligt uppvärmd i kroppen när det sedan blev dags att köra igång.

Jag jobbade sista natten på lördagen men likväl blev söndagen ganska sömnig. Planen var såklart att komma upp lite tidigare men jag blev inte störd utan sov så gott. Så fort jag vaknade stack jag till Maxi för att bunkra upp kaffe och sedan lyckades jag locka hem Veronica och Leo på en kopp kaffe och lite äggakaga. När vi gick till lekplatsen senare visade Leo sina skills med fotbollen och Kasper verkade tycka att det var riktigt roligt med en kompis som verkligen höll igång!

Nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag bloggade sist och det har hänt litegrann förutom det jag redan berättat. Bland annat fick jag en hubot-stämpel eftersom läkaren ville att jag skulle ha en kontinuerlig blodsockermätare på mig några dagar och i måndags fick jag den insatt och demonstrerad. Sändaren sitter fast på armen instucken i huden och mottagaren har jag i fickan på luvtröjan. Den kontrollerar hela mitt liv eftersom jag måste skriva ner allting jag äter och allt insulin jag tar både i mätaren (vilket jag glömt ungefär 90% av gångerna) och på papper (vilket jag kommit ihåg eftersom jag har blivit duktig på att göra det även i vanliga fall). Det är också viktigt att jag inte går mer än tre meter från mottagaren för då blir den arg – och dessutom var vi ovänner hela den första dagen då jag inte lyckades få till ett enda lyckat kalibreringsvärde eftersom den tjatade om att jag låg för lågt (vilket den är överens med läkaren om, tyvärr). Jag kom i skrivande stund på att det kan vara bra att se om det möjligen går att lägga in såna fins detaljer om mat och insulin i mätaren nu i efterhand… Trevligt förmiddagsnöje att gå igenom en liten nätt lista på 70 poster eller så.

Nåväl. Nu har jag den och jag är ganska van vid den och imorgon ska jag lämna tillbaka den. Hoppas att doktorn blir nöjd för han ska skicka in ett läkarintyg till Transportstyrelsen innan den 1 april och om han inte gör det kommer denna patient att bli mycket, mycket missnöjd.

Jag har träffat min älskade Lotta och dessutom fått till en och en halv timmes träning med henne på Arlövs gym och numera är jag således uppgraderad till gestapo-PT. Det gör inte mig någonting, bara jag får träna och bli peppad! Beach 2012 (och bröllop), here we come!

I tisdags var jag på ett otroligt intetsägande möte på jobbet, även kallat utbildningsdag. Jag är uppsagd från jobbet och känner ingen samhörighet med allt det nya som ska komma innanför dörrarna, men eftersom närvaron var obligatorisk var det bara att sätta sig i bilen och köra in. Jag fick dock ut några intressanta detaljer ur dagen och sällskapet ska man heller inte klaga på även om jag träffar dem allihop imorgon kväll igen.
Jag pratade med en av tjejerna på kontoret och hon frågade om jag tyckte att det var för mycket siffror när hon gick igenom en del av ekonomin, varpå jag svarade att jag faktiskt funderat på att läsa lite ekonomi nu när jag snöat in på idén. Jag vet inte hur det skulle hjälpa mig till ett nytt jobb eftersom jag förr är praktiskt arbetande men all lärdom är ju god. Dessutom kan det väl vara bra med en backup-plan om jag nu inte för mitt körkortstillstånd för lastbil som jag så hett eftertraktar.

Igår hade jag sedan en härlig förmiddag hemma hos Madde i hennes nya lägenhet och bortsett från ett par “små” detaljer så är lägenheten i topptrim nu efter att Madde jagat stiftelsen med blåslampa. Hon har verkligen fått till det riktigt mysigt och dessutom fick jag suveränt kaffe (vilket hon förvisso borde kunna i sömnen eftersom det mer eller mindre är hon som gjort mig till kaffeidiot) under tiden vi snackade skit och kom ikapp varandras verkligheter. När det var dags för mig att pysa ner till nagelskolan följde Madde mig ut en stund i solen och nu hoppas jag att vi hörs av snart igen.

På nagelskolan fick jag sitta med fina Nina och snacka skit en stund medan hon gjorde mina händer vackra genom att skulptera naglar. Jag har numera lagom långa naglar med perfekt fransk manikyr och det är läskigt hur duktig Nina är och hur nöjd man kan bli – och hur uppklädd man plötsligt känner sig när händerna är kvinnligt vackra  (jämfört med mina skavda workerhänder för överigt). Det är som att gå med högklackat för mig – fast på händerna då.

Igår eftermiddag fick jag en snygg vink på förskolan där fröknarna frågade om vi kom på deras pysselkväll. Jag försökte förmå Jim att komma dit men han ville hellre leka med Kasper, så jag skrev upp mig och begav mig dit med en lagom stor verktygslåda. De efterfrågade tygsax, skruvdragare, symaskin och häftpistol och jag plockade med mig samtliga attiraljer jag hittade hemma.
Kvällen gick i rasande fart då några av föräldrarna tog sig an att byta vaxdukar på barnens matsalsbord, de stora pojkarna plockade ner och satte upp nya gardinstänger och sedan hjälptes vi flera flickor åt att mäta och klippa tyg, nåla upp fållar och kanaler och sedan sydde jag på min mammas lite… härjade.. maskin. Den har varit med ett bra tag och man måste ta sig an den på ett speciellt sätt för att den ska kunna användas – men sydde, det gjorde jag tillsammans med Ewa och Marianne och vi fick färdigt fyra gardiner (av en himla massa). Det hela slutade med en härlig bildvisning och ljuvligt hembakt bröd med pålägg – och kaffe såklart. Två av mammorna går i väntans tider och jag är så avundsjuk för det hade varit så mysigt med en liten till.

(Och nej, jag tänker inte “råka” bli gravid som somliga blir – jag tänker heller inte högljutt tjata på min man om det. Han vet nog tillräckligt väl att jag gärna vill ha fler barn men så länge vi inte är på samma spår så får jag fortsätta önska i det tysta. Det känns mest rättvist och ärligt att inte ge mig in i något utan att ha både man och barn med på banan.)

Idag tänkte jag sticka till förskolan lite tidigare och fortsätta sy på gardinerna. Tyget är redan klippt och klart och symaskinen står kvar – så det är bara att sätta igång när barnen gått ut och lekt igen.

Men kanske, kanske kan jag ta mig en tur på motorcykeln först…

Imorgon börjar jag jobba igen och dessutom ska jag både ta bort den kontinuerliga mätaren samt träna med Lotta igen – det ska bli en härlig fredag!