Vilken fantastisk helg!

Jag blev frågad på jobbet vad jag skulle göra på mina fridagar. Jag svarade att jag inte hade en aning mer än att jag skulle på provinspelning för Robins som går på SVT1. Det blev jag påmind om några dagar tidigare då Håkan frågade om vi skulle mötas upp utanför Slagthuset så vi kunde få biljetterna och en liten rundtur.

Jim kom hem med Kasper bara någon timme efter att han blivit lämnad på dagis i tisdags, och sedan var han hemma resten av veckan. Jag blev inte klok på vad det var med Jim berättade att Kasper fjantat sig när han klättrat på sin stol och sedan trillat ner, så man kunde ju snabbt räkna ut att det förmodligen hade något med saken att göra.
I torsdags när jag gått av mitt pass bokade jag därför tid på VC för kontroll så allt var okej men läkaren remitterade oss till akuten och det var således det jag sysslade med resten av dagen. Kasper var så snäll och fin hela tiden och skötte sig exemplariskt - antar att det var därför vi blev bortglömda gång på gång. Efter några timmar kom vi hursomhelst in på röntgen och Kasper la sig ner så fint och log mot mig... till röntgenapparaten började röra sig.
Herredinmildejävel vad han skrek och paniken lyste ur hans ögon. Jag var tvungen att hålla honom hårt och stilla medan sköterskan tog bilderna och när jag släppte taget kastade han sig i sköterskans famn. Jag hoppas att han aldrig behöver göra om det för den nakna skräcken var helt osannolik från min annars så stabile lille kille.

På kvällen sen åkte jag och Jim in tillfall för att skratta gott åt Robin Paulsson, Marianne Mörk och Petri à Karlsson.
Håkan gav oss en guidad tur runt inspelningsplatsen och vi fick även kika ut från scenen. Jag måste erkänna att det varit jävligt coolt att jobba med tv och jag blev mer än lite signatur försöka nästla mig in på SVT. Vilken bonus att ha Håkan som kollega sen!

När vi skulle hem från inspelningen fick jag en brutal känning under tiden jag körde. Hade inte Jim varit med i bilen hade jag förmodligen kört av vägen och jag blir tokig när jag får känningar helt oförtjänt. Jag har varit jäkligt duktig och noga med både kolhydraterna och insulinet.
Mamma som passade Kasper såg lite fundersam ut när vi kom hem men hon sa inte så mycket - det är bara att kämpa vidare.
Efteråt blev jag som alltid frusen och trött och inte särskilt pratsam.

Jim och Robin stack iväg sent på torsdagkvällen och hämtade det färdigslaktade vildsvinet som Veronica beställt och på fredagen körde jag och Kasper ut till Leif för att lyckas frysa in en himla massa kilo prima kött. Leif såg salig ut när han fick syn på revbenen och jag bad honom spara på stekarna till Veronicas projekt, och otroligt nog kunde vi klämma ner nästan allting i den lille frysen som Leif hade.

Erik kom förbi och pratade en stund innan vi packade ihop och begav oss hemåt - Leif skulle jobba och Kasper skulle sova middag. Jag fick passa på att handla när jag ändå var ute och körde så jag kände mig helt färdig när jag kom hem.

På fredagskvällen ringde Annie precis i tid för att få i sig lite middag eftersom jag gjort extra många färsfyllda paprikor.
Robin kom också och lekte med Kasper medan Magnus och Håkan drack lite sällskapsdryck innan pojkarna stack ner till Två Kockar.
Kvällen blev jättehärlig med mycket synd i form av chips och popcorn och det var supermysigt att träffa Annie innan hon skulle smita till sina föräldrar i Småland.
Annie påpekade att hennes ungar hade slocknat för längesen när Kasper fortfarande var i full fart vid halv elva så jag fick erkänna min tabbe när jag la Kasper en stund på eftermiddagen eftersom han varit så otroligt tjurig. Det ska INTE hända fler gånger!

På lördagen var det dags för match mot Malmö och eftersom vi var ett stympat lag fick vi plats allesammans i min bil.
Vi hann med en runda in på marknadsdelen vid Ö&B plus en kort sväng in på Emmaus innan vi skulle skjuta matchen mot ytterligare ett stympat lag. När vi var klara ledde vi med 373 poäng - härligt! - men så fattades vi också Malmös sista resultat..

Lördagskvällen sen innebar en överraskningsfest för Jonas då han fyllde år. Ammi kom med en sen inbjudan men ändå var det många som slöt upp och det var en härlig stämning. Jag bakade två tårtor med blåbärsfyllning, kokostopping, vaniljmousse och gräddtäcke.
Själva överraskningsmomentet kom av sig lite då vi missade själva entrén men överlag såg Jonas glad ut så jag hoppas att han tyckte det var roligt. Vår present var lite trist men den kunde varit jätterolig - fyra trisslotter skulle ju kunna göra vilken födelsedag som helst underbar om det bara varit lite mer vinst!

Ammi kastade ut alla festdeltagare senare på kvällen för utgång och jag som är så vuxen och mogen körde hem och la mig istället. Det var inte alls för att Kasper skulle kommit i säng några timmar tidigare som vi gick efter många om och men.
Under natten vaknade Kasper och var helt otröstlig och när jag inte fann någon annan råd än att gå upp slutade det med att vi somnade i soffan där Jim hittade oss när han fick upp på söndagsmorgonen.

Söndagen blev sedan en historia för sig. Ammi bjöd med oss till bröllopsmässan där hon skulle stå modell hela dagen, men när Jim fick välja mellan två (för honom) onda ting så valde han att uträtta några ärenden med mig på Burlöv Center istället.
Där fick jag handlat ett nytt silikonskydd till telefonen, hämtat ut stickor till blodsockermätaren och lämnat igen bågarna samt beställt ett par nya brillor på Synoptik.
När jag kom hem fick jag halv städnoja och plockade undan, tömde alla sophinkar, skurade toaletten och dammsög medan Jim skruvade upp krokar till Kaspers kläder. Det blev jättefint och när Kasper vaknade och var lite ledsen fick han sitta i vagnen och titta på när jag bytte alla tradiga lampor på nedanvåningen. Så HÄRLIGT att få det gjort!

Vi njöt så av våra lyckade projekt att Jim föreslog att vi skulle äta ute så vi begav oss till Hjärup och vårt smygfavoritställe Kung Byxlös Krog (föredetta restaurang Valdemar). Jag beställde en riddarburgare och den var så SJUKT PERFEKT att jag bara måste rekommendera den! Kärlek i matform, minsann!

Idag har Kasper fått gå till dagis igen. Han vaknade inatt igen och återigen vaknade jag på soffan med Kasper påklädd och färdig i famnen. Han vaknade inte ens när jag tog på overallen utan först när jag skulle sätta honom i bilstolen.
På dagis sa jag ifrån att han var lite försiktig med vänsterarmen och att de fick ringa om det behövdes men jag sa också att jag skulle ha skytte med Hagalidskolan hela dagen så helst ville jag bli klar med det först. Ikväll är det både skytte och föräldramöte så jag ska se om någon annan kommer ner ikväll eftersom det kan vara nyttigt att höra vad som sägs om Snäckan och Småpärlan!