Det har hänt en hel del den senaste tiden och helgerna avlöser varandra i ett rasande tempo. Jag tycker att jag borde minnas saker och ting klarare men jag blandar ihop människor med datum och bilder med sammanhang. Det är för mycket som surrar i mitt huvud med allting som rör jobbet, facket, de kommande resorna och den härliga våren i stort.
Jag har tagit en del bilder på språng för att försöka minnas våren och alla härliga färger.
Vår äldsta forsythia i trädgården.
Jag har spenderat två dagar i Höör på en förhandlarutbildning och det har varit väldigt givande. Inte bara kursen i sig utan resan upp och ner från Backagården är helt breathtaking. Jag vet knappt något vackrare än när solljuset silas genom lövverket när man kör på en liten väg genom skogen. Nu har jag inte dokumenterat det fantastiska eftersom jag körde bil – men ni kan säkert föreställa er den fantastiska känslan av solvärme genom vindrutan och rapsgula fält. Som jag längtar till jag kan ta en bild på fullt utslagen raps!
Jag träffade min söta väninna Tessie en sväng efter kursen och vi stack ut till NovaLund för att fixa ett par skor. Jag hittade en übersöt kepa till Kasper som han dock hittills vägrat ha på sig. Vi konstaterade bland annat att min son inte känner något som helst behov av att kika efter var mamma håller hus. Jag gömde mig bakom en pelare och då knallade han helt sonika åt andra hållet.
Jag lyckades planera in ett möte med ungdomsrådet med min “enda” kollega Marcus och vi har också planerat om det några gånger – denna gången är det till på fredag. Jag kom iallafall ihåg att gå på styrelsemötet i klubben och dessutom har jag knåpat ihop Tallinresan som jag pysslat med i vad som känns som en evighet. Nu är det iallafall BARA bekräftelsen och några sena inbetalningar som är kvar innan allting är fix och färdig och redo att låta jäsa till oktober….
Jag har haft dåligt samvete över att jag inte haft mycket tid över att vara på skytteklubben, så när vi fick till ett mötesdatum bjöd jag hem gänget till mig på ostbricka. Lite kanske mitt dåliga samvete kunde dämpas då!
Vi bestämde att vi skulle ordna en arbetsdag innan säsongen för utomhusskyttet började och visst blev det så…!
Jag köpte sju osb-skivor med mig att använda för att bygga upp och försöka fixa till väggarna i skjuthallen. Här har vi använt tre skivor och redan kommit en lång bit in på väggen.
Vi satte några riktlinjer för vad vi borde jobba vidare med men eftersom det varit diverse skadegörelse och stölder tog vi med oss mer eller mindre allt som man kunde bära med sig – den som vill ner och jobba på egen hand får därmed ta med sin utrustning. Jag är så sjukt glad att vi kom igång och fixa med detta och nu när vårterminen precis kommit till ända och sommaren tagit sin början är det verkligen högaktuellt att få i ordning på vår fina skjutbana. Det är i stort upprustningsbehov men tack och lov är klubben full av handymen som inte räds hårt arbete!
Efter min arbetsdag på skjutbanan väntade två kalas direkt efter varandra. Först firade min storebror sin födelsedag med en del arbetskamrater och andra vänner och eftersom jag som blyg och timid syster aldrig skulle få för mig att mingla med främlingar satt jag mest tyst och tittade på folket som kom och käkade tårta… Eller så pratade jag mycket och länge med några i sällskapet samtidigt som jag syndade en liten bit prinsesstårta eller två.
När det närmade sig kalas nummer två bannade jag min idé om födelsedagspresent eftersom jag inte kunde ta med den på motorcykeln – det var en sjukt vacker dag och när pappa rullade ut på vägen fick jag för mig att åtminstone rasta min egen hoj en kort runda.
Efter att frihetskänslan lagt sig en aning körde jag till nästa ställe och firade min fina väninna Jeanettes födelsedag – och som HON firade den!
Det hela började med en mindre chock när jag levererade en bänkdiskmaskin. Jeanette hade önskat sig ett bidrag till en men eftersom Christer inte hade någon användning för sin och den var nästan ny tänkte jag att då kan den ju pryda sin plats där den behövs istället. Jag var såklart tydlig med att den inte var sprillans ny och att det inte fanns någon bruksanvisning men det verkade som om Jeanette uppskattade min present iallafall!
Vi började med att käka tacos och njuta av vacker dukning och goda vänners sällskap. När vi ätit oss nästan proppmätta var det dags för efterrätt och SKOJA att jag syndade!
Cupcakes med en gelehallonmarängfrosting att dö för.
Färska jordgubbar! Mycket fin smak fastän det var så tidigt på säsongen.
Chokladförförelse med botten av oreo-kakor.
Vill ni ha receptet? Be inte om det. Ni kommer äta ihjäl er.
Kinderägg fyllda med vit chokladmousse och äggula av aprikossylt. Himmelskt goda!
Jag kände att mitt blodsocker kunde nå nya höjder denna kväll och tog mycket mer insulin än jag brukar…. Men det var det värt! Hela dagen var otroligt fin och trevlig och jag är så glad över att allting gick så bra. Kvällen blev dock en annan historia när en annan väninna behövde en jourhavande kompis och vi satt så länge i hennes bil och pratade att grannen blev sur och skrämde livet ur oss när han knackade på rutan. Jag förstod strax att han inte sett att det var jag så när jag mötte honom och hans fru någon dag senare ursäktade de sig med att det var mörkt. Ja, det är inte så konstigt att de blev misstänksamma när de bor intill den “dåliga sidan” av Åkershus…
Här är en bild från en av mina promenader med Flisan och Kasper.
Jag älskar våren. Har ni hört det någon gång förut?
På söndagen den 29 april fyllde min gudson år och egentligen var det meningen att vi skulle fira hans födelsedag på Funhouse men eftersom det blev mitt i Kaspers middagsvila lovade jag att fira födelsedagen lite senare på istället. Jag hann precis med att köra två rundor till tippen med grejer från skjutbanan innan Kasper somnade.
Kasper som varit ledig hela helgen och knappt tyckt det varit lönt att gå upp före klockan åtta fortsatte i samma stil och en annan var dum nog att inte rätta till denna “fula” ovana redan på valborgsmässoafton.
Det blev en finfin promenad med Jeanette runt i byn och ut på Gullåkra mosse med Kasper och Flisan för att sedan vika in på en naturstig. Det vackra vädret satte tidigt sina spår men det var ingenting jag märkte förrän jag kom hem strax efter elva på kvällen.
Efter att Jim kommit hem och jag hämtat upp honom och hans kompis som varit så gullig och lånat ut sitt släp till mig och skytteklubben körde vi hem till Tommy som bjöd på mat. Det var hemmagjorda potatisklyftor, grillad fläskfilé och några olika såser – Kasper som vid detta laget borde anses kräva ett madrasserat rum åt inte särskilt mycket och var snudd på övertrött när det var dags att göra sig iordning för att titta på bålet.
Tack och lov bröt vi upp och gick tillbaka till Tommy långt innan dess och väl på plats i värmen bjöds det på i stort sett alla ingredienser till marängsviss. Gissa om jag syndade, för tredje dagen i rad?
När jag kört Magnus hem och hämtat upp Jim tog jag mig hemåt och när det långt om länge blev dags att göra mig redo för sängen upptäckte jag att mitt linne med brottarrygg “satt kvar” på min hud. Väldigt snyggt – fast någon gång ska väl brännan påbörjas!
Den röda tisdagen spenderades i lugn och ro och utan att fira Ammis födelsedag annat än med ett simpelt grattis vad jag kan minnas men Kasper började bli ganska förkyld, så när det blev jobbdagar igen hade jag Kasper hemma = sov väldigt lite och fick mycket lite gjort för övrigt också.
På fredagen fick jag reda på att Jim gått med ryggskott i tre dagar och själv insåg jag att det skulle bli fortsatt lite sömn så jag tog en rövare och lämnade Kasper på förskolan trots att han kanske inte var helt frisk. Jag förklarade hur landet låg och att jag skulle uppskatta om jag fick sova men att de såklart kunde ringa om Kasper inte skulle fixa att vara hos dem.
Snacka om att jag var en ny människa när jag fått sova HELT OSTÖRT i flera timmar den dagen. Jag fick gå här hemma och pilla och pyssla i lugn och ro när jag vaknat och sedan kunde jag hämta en go och glad Kasper så full med tillförsikt startade jag helgen.
… som visade sig betyda Bonnamarknad inklusive karusellåkning.
Jim och hans kompis gick ner en sväng på förmiddagen med Kasper så att jag kunde sova en stund extra och sedan gick jag ner och mötte Robin, Christer och Rikard.
Den sistnämnda lurade mig att åka Top Spin och dödsångesten har aldrig varit mer påtaglig. Hellre åker jag Uppskjutet eller Nerfallet eller vad de nu heter än hänger upp och ner sådär igen.
Robin och Kasper i en karusell byggd för pygméer.
(Vill egentligen inte erkänna att jag fick plats i den…)
Christer löser uppgiften som morbror alldeles lysande. Visst är de fina tillsammans!
Det konstiga är att allt oljud som Kasper reagerar på i vanliga fall – paniken när han hört motorcyklar eller flygplan på låg höjd till exempel – inte bekom honom det minsta på tivolit. Det var pysanden, skrikanden, vinanden och bankanden men Kasper bara flinade och tyckte att HAN kunde åka Top Spin.
Nu har Kasper ungefär dubbelt så många gosedjur som han hade innan Bonnamarknaden och jag har en sprillans ny tavla med tigrar på som jag fick av Christer och Rikard i tidig födelsedagspresent. Jag älskar tigrar och när jag fyllde 25 fick jag en supersize-tavla av Christer som nu pryder väggen i sovrummet. Så nu utökas samlingen av dessa härliga kattdjur..
Igår hade förskolan planeringsdag så jag stack ut med Lotta för att kika på brudklänningar. Några butiker blev det innan Kasper blev oregerlig – han vägrade sova men trött var han – och visst hittade vi några guldkorn.
Min fine lille son ville inte sova alls igår så jag var ganska mör när det var läggdags, i synnerhet som jag sedan vaknade i snitt en gång i timmen. Det var inte så spännande eftersom jag bokat upp mig på ett bodypump-pass med Camilla klockan 7.00 i morse. Camilla lyckades jag inte få tag i men jag stack in och med den befintliga träningsvärken från i lördags var det ett rätt mastigt pass att ta sig igenom, men jag gjorde det!
Eftersom jag ändå hade flåset uppe passade jag på att ta en “express-workout” Zumba med Fanny och hennes inte så imponerade son. Jag kan väl inte hjälpa att vi inte är några proffs, han behöver inte skälla på oss för det!
Jessica har varit här och ätit middag ikväll – kryddstekt ryggbiff och ugnsrostade grönsaker. Det blev jäkligt gott om jag får säga det själv! Igår gjorde jag riktiga LCHF-burgare som också blev smarriga… kanske kan jag komma igen från all synd jag sysslat med föregående helg.
Jag önskar så att jag hade mer tid och minne att berätta om allting som hänt men just nu är det blankt. Jag har jobbat hårt med att hitta tillfällen att träna både med Camilla, Christer och Jossan och som regel har det sannerligen hjälpt med några sparkar i rumpan när jag inte riktigt kommit mig för att gå utanför dörren.
Jag har utnyttjat många tillfällen att träna på jobb och jag är verkligen glad att min motivation håller i sig – många gånger kan jag bli av med uppbyggd frustration när jag går en stund på löpbandet eller lyfter några extra vikter.
Förutom dessa tillfällen av synd som jag berättat om har jag faktiskt hållit kosten ganska okej. Jag har inte svävat ut alltför mycket men inte heller stenhårt kört LCHF. Jag tycker att jag haft möjlighet att unna mig någon hamburgare här och där så länge som jag inte slarvar för mycket. Blodsockret tjänar ju trots allt på att skippa kolhydraterna så långt det är möjligt…
Jag blir glad när jag får höra att det syns resultat av min satsning och även om det inte direkt märks på vågen känner jag mig lite slimmare och starkare – jag har kanske inte tappat vikt men väl omfördelat den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar