Efter att ha varit uppsagd i ett helt år satte jag spurt sista tiden och smunkade till mig några övertidsnätter. Jag hjälpte även mitt gamla lag på Posten några dagar och lärde mig en ny tur och när jag jobbade min sista dag där hade jag bara helgen ledig innan jag började mitt nya jobb som medlemsassistent.
Tiden har gått i en rasande fart det senaste halvåret och jag har knappt hunnit reflektera över någonting.
Jag har haft mycket att tänka på överlag. Inte minst vad jag vill göra, hur jag vill att saker ska vara, hur jag vill att framtiden ska se ut.
I december blev jag äntligen uppmärksam på att jag behövde tid för mig själv så jag tog helt enkelt mitt pick och pack och flyttade ut från det som varit mitt hem och min trygghet de senaste sex åren. Jag blev så osäker på allt vad mina känslor hette och historien är så fantastiskt lång att jag inte riktigt orkar dra den i skriftlig form.
När personalchefen på GS ringde och erbjöd mig vikariatet som medlemsassistent blev jag överväldigad att jag faktiskt kammat hem den där intervjun. Jag fixade det och jag fick tjänsten trots att, eller kanske på grund av, att jag körde raka rör och berättade att jag redan betalt pt-utbildningen och ska gå den under februari och mars.
Jag jobbade mina sista dagar på tryckeriet med viss bävan för vad som komma skulle och det går inte en dag utan att jag tänker på mina arbetskamrater. Jag fick mycket kramar och lyckönskningar sista natten men tack och lov grät jag inte... Förrän jag kom hem. Det var så jävla tufft att lämna den där sista natten och det kommer att ta ett tag innan saknaden lägger sig.
Tiden har gått fort sedan nyår när jag firade in det nya året stort med mina vänner och min familj. Visst saknades några men det blev ett fint partaj och det blev en långsam första dag på 2013 - och redan den andra januari jobbade jag igen med mina kära brevbärarkolleger.
När första veckan på året var till ända började jag så på facket, installerade mig på mitt kontor (!!) och fick utbildning i Stockholm, fin middag med min nya kollega och en snabb dejt med fina Zandrah innan jag åkte hemåt.
Under min andra vecka började jag få lite mer kläm på grejerna och dessutom mer utbildning på plats av mina mentorer/kolleger och de sa att det bara var att ringa om jag undrade något - men nu efter att ha ringt dem sådär tio gånger var under flera dagars tid borde de vara vansinnigt trötta på min röst redan.
På måndag ska jag på ny utbildning med jobbet och det ska bli spännande. Det är utvecklande och lärorikt för mig men din milde jävel vad tio års nattarbete har satt spår - jag är verkligen svårstartad på morgonen och mina bröder har det inte lätt när de försöker prata med mig, speciellt inte när jag dessutom ska få med mig Kasper till förskolan och han ärvt sin mammas (och sin pappas) morgontrötthet.
Mina föräldrar har just varit på Gran Canaria i sexton dagar och under tiden har vårt lilla kollektiv klara sig bäst det kunnat och tack och lov har fina Jossan gjort mig mycket sällskap.
Jag och Robban fick en idé om att göra plankor till middag en kväll och det blev så lyckat att jag, Christer, Jossan och Christers vän Eli gjorde om det i fredags. Samma lyx med 1,4 kilo oxfilé och hysteriska skrattanfall när vi kunde konstatera att jag är aningen starkare i nyporna än Jossan som prompt ville spritsa duchessen på plankorna.
Efter en härlig middag och flera cider blev det bestämt att vi skulle sticka till Paddy's och roa oss lite.
Jag träffade både några gamla kolleger och en vän från skyttet och det var skithärligt - det var första gången för mig på Paddy's men definitivt inte min sista!
Rejält laddade tog vi oss iallafall hem i ett stycke och lördagsmorgonen spenderades ihop med tre rejält bakfulla människor och en oförskämt nykter lillebror - jag och Jossan gjorde pannkakor, ägg och bacon och vi dukade fram rejält med alkoholfri dricka av alla de slag för att lindra vätskebristen.
Hela helgen degade jag och Jossan i mjukis och det var så skönt att få vara i lugn och ro och njuta av stillheten.
Jag har haft Kasper hela denna veckan och kunnat njuta av mys framför tvn - jag har sett Magic Mike och Burlesque och ikväll har jag sett Crazy, Stupid, Love och No Strings Attached tillsammans med Jeanette.
Kasper och jag har hela helgen tillsammans nu också eftersom Jim är iväg på uppdrag och då jag nyss hämtat hem mina pepparkaksbruna föräldrar ska det bli extra härligt att få spendera helgen med dem.
I måndags gick morfar ur tiden. Efter 89 år på jorden lämnade han ett tomrum efter sig och det kommer krävas sin tid för att sörja honom. Jag har inte riktigt kunnat ta in beskedet ännu utan skjuter det ifrån mig.
Imorgon ska jag äntligen få träffa Tessie och hennes dotter och vi ska njuta av lite reashopping och snacka ihop oss eftersom vi inte setts på länge.
Trots att jag är helt knäpp i huvudet och inte kan knyta ihop mina tankar har jag haft många trevliga stunder som ensamstående ett tag.
Allting går att vänja sig vid men jag grubblar och funderar på hur jag ska göra framöver för att allting ska lösa sig till det bästa.
Nu blir det till att sova bredvid min prins några timmar innan jag ska njuta av vad den nya dagen bjuder på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar