Insikt.

Jag var inte sådär pigg på att gå upp imorse, men jag tog mig i min nakna krage och gick upp iallafall. Inte när klockan ringde, men en stund därefter.. Snooze-funktionen är bra.

Halv tolv träffade jag Jeanette och vi satte oss på stammisfiket Espresso House i Burlöv.
Det är jäkligt skönt med henne för hon är lugn och stabil för mig. Min klippa. Det är heller inget bullshit eller veka åsikter eller sådär utan rakt på bara.
Vi diskuterade och pratade och berättade om allt möjligt och när man ifrågasätter vissa så viker de ner sig helt och ändrar åsikt närapå, precis som om de inte tål att ta en diskussion. Med Jeanette är det tvärtom och det är så jäkla skönt. Ifrågasätter man henne eller hennes åsikter så utvecklar hon och förtydligar så att man inte KAN missförstå och hon dumförklarar en heller inte som om man vore efterbliven utan är tydlig med att såhär tycker jag och detta är varför jag tycker så – håll med om du vill eller skit i det.

Shit, vad jag älskar Jeanette. Det är liksom.. Det är tryggt att prata med henne för jag vet att hon är ärlig och rak och inte säger det jag “vill höra” utan det hon tycker – skulle det vara samma sak är det ju bra men om inte så.. spelar det liksom ingen roll.
Hon öppnar mina ögon, gång på gång, för saker som jag själv missar och inte inser. Hon lägger inte orden i munnen på mig eller gör sig till utan hon ÄR.

Hon är en äkta person och jag uppskattar henne så himla mycket. Där har jag en som jag kan lita på i alla väder och det vet jag innerst inne och om det så går en vecka eller ett år så består vänskapen som om vi setts varje dag.

(Ungefär som den där reklamen med den pratande sparrisen som blir nedfryst mitt i en diskussion och när den tinas upp igen fortsätter diskussionen direkt på stavelsen – det är så det känns. Och det känns tryggt.)

Vilket piedestal-inlägg detta blev.. Nåja, hon förtjänar det.